Folket röstar – någon annan bestämmer

Vårt system är demokratiskt. Folket röstar på partier som sedan styr landet under ett antal år. Så beskrivs det vid högtidliga tillfällen.

Men skrapar man på ytan finns det mycket som ställer demokratin offside. Och det är högerpolitiken som ligger bakom. Högern begränsar gärna den demokrati de låtsas värna.

För en del år sedan lämnade politiken tex över ansvaret för penningpolitiken till Riksbanken. Dess styrelse – som inte är folkvald - sätter nu räntor som just nu leder till att 60 000 svenskar går utan jobb i onödan.

Högern har också exporterat stora delar av vår demokrati till Bryssel.

 

Som om inte det var nog finns det nu fler hot.

I det fördolda sker förhandlingar om ett nytt frihandelsavtal mellan EU och USA. I det sk Transatlantic Trade and Investment Partnership TTIP ska det bli enklare för stora företag att driva juridiska processer mot stater.

I korta ordalag betyder det att företagen kan ta till juridik där lobby och mutor misslyckas. Aftonbladet har beskrivit hur det kan till. I Australien introducerades i december 2012 en ny form av cigarettpaket med otäcka bilder för att avskräcka från rökning. 16 000 australiensare dör av rökning varje år och deras politiker ville helt enkelt förbättra folkhälsan. Det ville inte tobaksbolagen. Men deras dyra lobbister hade inte framgång och det hade inte heller deras jurister som gick till Australiens högsta domstol.

Vad göra?

Jo, de driftiga kapitalisterna utnyttjar nu ett investeringsavtal mellan Australien och Hong Kong från 1993. Enligt detta ska en oberoende skiljenämnd i Singapore avgöra frågan.

Beslut väntas 2015.

Slutsats?

Australiens folkhälsopolitik avgörs inte i allmänna val utan av jurister i Singapore.
Med samma system i EU kan snart amerikanska kapitalister försöka köra över lagar om folkhälsa, miljö, konsument- och arbetarskydd och kalla dem handelshinder.

Aftonbladet skriver:

”Med ett pennstreck kan fackliga rättigheter eller miljöregler det tagit år att förhandla fram försvinna. Lavaldomen, där EU inskränkte fackföreningarnas rätt att kräva lika lön och villkor på svensk arbetsmarknad, är en mild västanfläkt mot vad som kan komma. Skiljenämnder är dessutom hemliga och ofta kan besluten inte överklagas”.

Ska vi gissa att kapitalistkramarna i alliansen, SD eller sossarna inte kommer att protestera?

Sverigedemokraterna och klassamhället

Enligt Sverigedemokraterna är Sverige inte ett klassamhälle med klassmotsättningar. I deras förvirrade värld står striden främst mellan olika kulturer. Främlingar hotar vår sörgårdsidyll och svenska arbetare har mer gemensamt med direktören än med arbetskamrater från Polen och Irak. SD talar därför om ”nationens samlade intressen”. Länge innebar denna politik att SD motsatte sig det mesta svensk arbetarklass kämpat sig till –anställningstrygghet, fackligt inflytande och anständiga löner.

SD var helt enkelt ett parti långt till höger. Och det vill man nog egentligen fortsätta vara. Men samtidigt är SD populister på jakt efter väljare. Därför försöker man låtsas att man har en arbetarvänlig politik. Plötsligt är facket okej och kommunanställda kvinnor ska få rätt till heltid.

Men det är falsk retorik.

 

Enligt riksdagens utredningsinstitut röstar SD med borgarna i sju av tio omröstningar som gäller arbetsmarknadspolitik. Med SD och borgare förskjuts maktförhållandena på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas – kapitalets– favör.

Hur är det föresten med kravet på heltid för vårdanställda? Har SD krävt det vid alla privatiseringar man röstat igenom? Tror inte det. Och det finns ingen anledning att tro på så mycket annat från det hållet heller. Låt dig inte luras.

Framåt för vänstern till vänster om danska V

 

 

I Köpenhamn röstade var femte väljare på Enhedslistan. Ett parti HD beskriver med orden: ”…till vänster om svenska Vänsterpartiets systerparti Socialistisk Folkeparti, SF”.

Resultatet är glädjande. Tyvärr gick rasisterna i Dansk Folkeparti också fram. Men framför allt ökade Enhedslistan.

Att danska V backar är däremot inte konstigt. Så ser det ut i hela Europa. ”Vänsterpartier” som inte bedriver vänsterpolitik tappar stöd, och det är inget att beklaga.

Viggo och den förhatliga välfärden

Historien om Viggo, senare Becton Dickinson, är historien om samhällsnyttig produktion, stora vinster och flytt av svenska industrijobb till låglöneländer. För någon vecka sedan åter uppmärksammad av HD.

Det anrika medicinföretagets öde har drabbat många företag.
 

Stora vinster är inte nog. Mer pengar finns att hämta om produktionen flyttas ut och då finns varken lagstiftning eller politiska vilja att stoppa det som pågår.

De tre fackföreningarna på Viggo tog strid för jobben, men i svensk politik finns det bara ett parti – det kommunistiska – som kräver att samhället ska gå in och stoppa flytt av samhällsnyttig produktion när kapitalet vill flytta jobben till utlandet.

I HD:s långa reportage stod det klart att starka krafter verkade mot den svenska fabriken. Redan en tidigare vd hade under många år fått kämpa mot engelska ägare för att försvara produktionen.

Ägarna gillade de höga vinsterna och personalens tekniska kunnande. Men sjuklön, föräldraledighet, studieledighet och sammanhängande sommarsemester störde rejält. Vd:n lyckades ändå freda fabriken på 90-talet och till och med få investeringar till Helsingborg. Men sedan började plundringen. Forskning och maskinbyggnad flyttades till USA, mot en vilt protesterande direktörs vilja. Naturligtvis fick han sluta.

Knappt 15 år senare satt en annan vd och administrerade nedläggningen. Nu var det amerikanska ägare som gillade vinster men inte arbetare med rättigheter och välfärd. Amerikanerna hade också sett till att få en vd med mer ”moderna” värderingar. Så här i efterhand är han kritisk mot facken. De borde inte ha tagit strid för jobben utan riktat in sig på att göra nedläggningen som smidig som möjligt. I HD-artikeln gråter han ut om attacker från personalen. Misstänker starkt att han fick vad han förtjänade. Det gjorde också amerikanske vice vd:n som kallades plundrare och girigbuk av demonstrerande Viggo-arbetare efter nedläggningsbeskedet.

När tidigare anställda nu bygger upp en ny verksamhet och ett nytt företag hamnar viss produktion i Sverige, medan den huvudsakliga tillverkningen finns i Indien. Här finns olika förklaringar som vi inte behöver gå in på. Räcker att konstaterar att fabriken på Gåsebäck hade kunnat gå för full maskin.

 

Vad lär oss den här historien?

-          Kapitalet vill inte att arbetare ska ha det välstånd och den välfärd som dess samhällssystem sägs skapa.

-          Hur vi än plundras anser vår kapitalist sig alltid tjäna för lite.

-          Så länge det kapitalistiska löneslaveriet består är vi inte trygga hur bra vi än presterar på våra arbetsplatser.

-          Socialismen behöver hitta en dagordning.

Högerextremism Belystes i Helsingborg

 

Kommunistiska partiets partisekreterare Robert Mathiasson gästade i förra veckan Helsingborg för att tala om framväxten av högerextremism runt om i Europa. Rörelserna ser olika ut, men utgör ändå i stort grenar på samma träd.

Dess svenska variant är självklart Sverigedemokraterna. Kring dessa var Robert Mathiassons hållning kristallklar. De ska inte få sätta dagordningen utan vi ska bemöta dem med vår agenda och visa att arbetarklassen behöver vänsterpolitik, inte nationella och konservativa lösningar. 

Efter Mathiassons inledning diskuterades bland annat hur man ska förhålla sig till de främlingsfientliga krafterna. Men också hur de främlingsfientliga partierna vill utvecklas och vad dessa grupper står för. Ett 25-tal åhörare fanns på plats.

Julius Nilsson

Lika lön

 

 

Torsdagen den 7 november höll Målarnas, Byggnads och Elektrikerförbundet en manifestation för lika lön och schyssta arbetsvillkor i Helsingborg. De var en blött kväll men trots regnet slöt ett hundratal åhörare upp. Fackförbunden angrep den borgligaregeringen och EU som öppnat upp en arbetsmarknad med låglönekonkurrens och usla arbetsvillkor från andra EU länder. Medlemmar från Kommunistiska Partiet var bland dem som slöt upp och ett antal Proletären såldes under manifestationen.

 

 

 

Julius Nilsson

Raka besked från vänster

Vilket är Kommunistiska partiets viktigaste fråga i nästa års kommunval? HD har inte frågat, men vi svarar ändå.

Bort med kapitalet från välfärden.

 Välfärd ska inte vara en marknadsvara eller ett marknadslotteri. Man ska inte tvingas välja mellan tiotals mer eller mindre usla utförare inom tex hemtjänsten. Välfärdstjänsterna ska finnas där med god kvalitet och utan giriga kapitalister som försöker skumma av grädden.

Bara så kan vi bekämpa försämrade arbetsvillkor, sämre omsorg, sänkta löner, slimmad organisation och marknadstänkande. Medborgarnas behov ska vara utgångspunkten. Lika rättigheter betyder inte att alla ska få samma.

 Folket vill inte ha privatiseringarna och undersökningar visar tydligt att varken vården eller skolan har blivit bättre av konkurrensen. 

Och vi kan lova mer än så.

Med kommunister i Rådhuset skulle det finnas en kraft som alltid står upp för vanligt folks behov. Vi visar var pengarna finns. En ständig genomlysning av verksamheten för att hitta onödig byråkrati och politikerarvode som kan dras in så att pengarna kan gå till verksamheten.

 

 Men vi är också noga med att de behövs en kassaförstärkning. Stockholm delegerar gärna ansvar till kommunerna utan att skicka med en tillräckligt stor pengapåse.

Räcker inte grynen får man skicka räkningen till Stockholm.

Ett bra försök från Rådhuset – men inte tillräckligt

Vänsterpartiet säger ”Stoppa vinsterna i välfärden” när HD frågar efter deras viktigaste fråga i nästa års kommunval.

 Visst, är vi med på den, men är också tydliga med att kravet är otillräckligt. Kreativ bokföring är en kapitalistisk specialitet. Räknenissarna kan förse sig på så många andra sätt än genom vinsten. De kan trolla bort pengar eller låta en massa ägare och chefer lyfta hutlösa löner. De kan också flytta vinsten till koncernägda bemanningsföretag, vilket förekommer i andra länder. Vinstförbudet är helt enkelt ingen försäkring mot fortsatt marknadskaos. Bara deras fantasi sätter gränserna.

 Därför är vänsterpartisternas krav otillräckligt. Marknad och kapital ska bort från välfärden.

 

 

Halvtänkta tankar från Rådhuset

 

Vilket är den viktigaste frågan i nästa års kommunval? HD frågade partierna och vi kommenterar deras svar i några inlägg.
Miljöpartiet säger att det absolut viktigaste för Helsingborg är att staden blir en cykelstad.

Vi ställer upp på att frågan är viktig. Men att cyklarna i sig skulle vara den viktigaste frågan har vi lite svårt att förstå. Miljöpartisterna får vara beredda på att vi cyklar om dem med mer långtgående krav kring transporter, kollektivtrafik och inte minst viktigt – arbetsmiljön.

Sverigedemokraterna har också hittat en mindre, men ändå viktig fråga: Färdtjänsten.

Kommunen ska ta över från regionen, säger SD. Men inte för att driva det i egen regi utan för att göra en ny upphandling. Detta är ingen speciellt offensiv väg att gå.
Vi har sett regionen handla upp lågprisbolag som slirat runt på slitna däck med halvtom tank och underbetalda chaufförer innan konkursen var ett faktum.
Vad säger att kommunen inte köper samma gris i säcken? Ingenting.

Också med kommunal upphandling kan det dessutom bli beställningscentraler i Senegal och Moldavien.

Vårt krav är: så mycket verksamhet som möjligt i egen regi.

 

 

 

Skitig politik bakom skitigt vatten

Minns tv-bilder från andra sidan Atlanten där brandmän stod längs med landsvägen och samlade in pengar till bensin till sina brandbilar. De vägar och broar de ska ut på vittnar om eftersatta underhåll. Landet förfaller.

Vi är på väg åt samma håll.

 När kapitalet och de rika ska fredas från skatter urholkas välfärden och man har inte resurser till nödvändiga investeringar. Bostadsområden, skolor, vägar och vattenledningar får inte de investeringar som krävs.

För en vecka sen kom ett ”bakterielarm” och vi helsingborgare tvingas koka vårt vatten. Ännu är orsaken oklar, men HD skriver: ”Det är ett av många tecken på att vattenkvaliteten i Sverige allvarligt håller på att försämras”, och fortsätter:

 ”Det finns ett enormt investeringsbehov i svenska ledningsnät och vattenverk”. Det handlar om 20-30 miljarder.

 ”På ett plan kan man jämföra med ett eftersläpat underhåll av vägar och järnvägar. Det kommer surt efteråt”.
Så sant.

Vad som krävs är att den skitiga politik som ligger bakom det skitigt vattnet ersätts av en progressiv politik som bygger landet starkt och tryggt för folket. 

Mer skitsnack från Rådhuset

Arbetslösheten är viktigast, sa hycklande moderater och sossar när HD frågade partierna vad som är viktigast inför nästa års kommunval. Det har vi redan skrivit om.

 Här kommenterar vi de mindre borgerliga partiernas svar:

Folkpartiet vill ha mer pengar till skola och förskola och KD mindre grupper i förskolan.

 Vi ställer oss bakom båda kraven. Men tror inte för fem öre att FP och KD tänker ge oss förbättringar. Tvärtom eftersom båda partierna står för EU-anpassad välfärdsslaktarpolitik.

Man har dessutom haft sju år på sig att ställa tillrätta.

Folkpartisterna erkänner att Helsingborg satsar 10-20 procent mindre än andra på skola och förskola och sticker inte under stol med att det kan behövas skattehöjning för barnens skull. Men några dagar senare kom ett nytt besked:

Folkpartiet har gått med på att sätta munkavle på sig själv om skatterna. Allt för att Moderaterna skulle gå med på två i stället för tre valkretsar.

 Så mycket för den liberala yttrandefriheten och så mycket för trovärdigheten i sin profilfråga.

 

Vem ska trivas i bäst i Helsingborg?

I lördags var vi ett gäng kommunister som deltog i demonstrationen för att bevara Ångefärjestationen. Visst kan man gilla The Tivoli och vilja att den ska vara kvar och visst kan man gilla gamla byggnader. Men framförallt är det viktigt med en öppen stad där vi som bor och lever kan röra oss fritt.

Ett kongresscentrum är inte främst till för oss som helsingborgare utan till för dem som kommer utifrån. Om dem nu kommer när städer som Malmö och Göteborg har så mycket mer att erbjuda när de gäller kongresslokaler och nöjen.

Just nu verka det som om alla kommuner satsa på besökare och turister.  Överallt utlovas massor av nya jobb om man bara får bygga kongressanläggningar och arenor. Vi menar att det inte är så enkelt och framför allt finns det gränser för vilka övergrepp som vi accepterar på staden.    

Vi kommunister vill bevara Ångfärjestationen men framförallt vill vi ha ett centrum där vi helsingborgare inte trängs undan. Naturligtvis välkomnar vi folk att besöka vår stad. Vi kommunister vill ha ett öppet Helsingborg som satsar och utvecklar staden för oss som bor i kommunen. Därför säger vi Nej till ett kongresscentrum.

Skitsnack från Rådhuset

 

För någon vecka sedan frågade HD partierna vilken fråga de tycker är viktigast i nästa års kommunval. Moderaterna och Socialdemokraterna svarade arbetslösheten. Det kan ju låta sympatiskt, men saknar tyvärr helt trovärdighet.

Moderater och sossar står sedan drygt 20 år bakom den EU-anpassade politik som sätter inflationsbekämpning före kamp mot arbetslöshet. De båda partierna har alltså skapat den massarbetslöshet som de nu försöker få oss att tro att de ska bekämpa.

Över 11 procent – 7000 helsingborgare – går utan jobb. Räknar man in deltidsarbetslösa, timanställda mfl är antalet arbetslösa 11726 personer. Bra jobbat Reinfeldt och Danielsson.

Det hjälper alltså inte att ha ett kanonfint ”företagsklimat” eller att sänka bolagsskatten. Det ger inte fler jobb, utan gör bara de redan rika ännu rikare.

Från Rådhuset säger Peter Danielsson (M) att jobben ska skapas genom att företagen ska få bättre service och att fler företag ska lockas till stan.

Ett antal företag är redan hitlockade. De har fått ta över äldreomsorg, skolelever, städning och grönytor. Resultatet förskräcker. Vi har i HD kunnat läsa om sönderstressad personal i privatiserad verksamhet. Ett resultat av att deras kollegor har fått sluta när de privata bolagen ska göra vinst på en snålt tilltagen ersättning från Rådhuset.

Ett annat företag som borgarna har fått hit är bemanningsföretaget som byggt delar av Filbornaverket. Jobben gick till underbetald arbetskraft från Östeuropa.

Vill Peter Danielsson minska arbetslösheten och förbättra välfärden kan han se till att det blir fler händer i vården och mer personal i skolan, fritids och förskolan.

Man kan också kämpa för att behålla jobb. När arbetarna på BD och Allers tryckeri tog strid hördes inte ett pip från Rådhuset.

En politik bort från massarbetslösheten kräver en omfördelning av landets resurser. Eller med andra ord: att ta tillbaka det som överheten stulit med hjälp av högerpolitiken på senare år.

Söker du sådana lösningar vet du var svaren finns. Tveka inte. Kom med i Kommunistiska partiet.