fredag 23 augusti 2013

Skitig luft för att hålla ”hjältar” vid liv


Jag tar bilen ner genom stan, vilket jag kanske inte borde. Luften i Helsingborgs centrum är stundtals så skitig att det ska bli bussfiler för att minska trafiken. Det har fått handlarna att gå i taket. Först byggdes det stora köpcentrat utanför stan ännu större och nu blir det svårare att ta bilen till affärer, kaféer och restauranger. Några bussfiler vill man inte ha och Moderaterna och Sverigedemokraterna hänger så klart på. En chans för Moderaterna att få handlarna att glömma att partiet stöttar det verkliga hotet mot centrumhandeln – utbyggnaden av handelsområden runt stan.

För mig blir det rätt talande.
De mörkblå skiter i miljön för att freda vinsterna, medan de andra partierna duttar lite med bussfiler.

Ska man ha en miljövänlig stad måste man ställa om på allvar. Bygga ut kollektivtrafiken, fixa justa cykelvägar och kanske viktigast - se till att vi får ett tempo i samhället där vi inte måste slänga oss in i bilen för att hinna med.
Göran Greider, sossen som aldrig kommer att få sitt parti att köpa den politik han egentligen vill ha, skriver i sin bok om Olof Palme: ”Mer än någonsin är det i dag nödvändigt att planera fram det hållbara samhället, bara så kan konsumtions- och produktionsmönstren ändras och bara så kan bördan av den omvandlingen flyttas från den enskilde till det kollektiva och politiska”.

Helt sant. Men något sådant finns naturligtvis inte på den politiska kartan. Där finns över huvud taget inga visioner om ett mer människovänligt samhälle. I stället är det företagens möjligheter till vinst som styr politiken.
Vi kan ta just stadsplanering som exempel. I äldre stadsdelar finns ofta små centra där det en gång fanns post, livsmedelsaffär, distriktssköterska och annan samhällsservice.

”Arbete, Bostäder, Centrum. Ingen skulle behöva åka ifrån förorten. Allt skulle finnas där”, skriver Göran Greider.
Så ser det inte ut idag. När Helsingborgs nyaste och mest välmående stadsdel växer fram kan man inte ens köpa en liter mjölk. En skola finns visserligen i området, men liksom på andra håll i stan börjar många föräldrar dagen med den allt annat än miljövänliga aktiviteten att skjutsa runt barnen till skolor i andra stadsdelar. Gärna till centrum där man vill minska trafiken.

 Fattar jag uppgifterna i media rätt har trafiken inte minskat i centrum. Tvärtom. Då är ju inte centrumhandelns problem att för få kan ta sig till affärerna med bil, utan att folk trots detta hellre handlar någon annan stans. För visst har mindre cityhandlare slagits ut av de stora kedjorna och visst har flera stora kedjor lämnat centrum för köpcentra. Men många klarar sig också bra. Inte sällan med extra hjälp från sänkt arbetsgivaravgift, sänkt krogmoms och billig eller gratis arbetskraft från arbetsförmedlingen. Moderata företagsbidrag utan effekt på arbetslösheten, men som säkert underlättar vardagen på gräddhyllan.
Det är allt lite märkligt. Företagarna framställs som dagens hjältar. De ska fixa tillväxt och arbete. Men om företagande är så bra och samhällsnyttigt undrar man varför de inte oftare klarar sig på egna meriter.

Nu växer till och med hela branscher – Rut – fram på bidrag och blir till riktiga fusk- och skitvillkorsbranscher. Andra tycker sig alltså behöva skitig luft för att klara sig.

Hur är det då med mitt miljösamvete? Bra. Jag brukar faktiskt gå eller cykla till och från centrum. Bor rätt nära. Ska jag handla mat blir det dock bilen. Finns knappt några större livsmedelsaffärer kvar i innerstan.
Julius Nilsson

lördag 17 augusti 2013

En SD-annons och verkligheten

Sverigedemokraterna annonserar i Lokaltidningen och påstår att de är ”partiet för ett Sverige med riktiga jobb”. Det är inte sant. I verkligheten stödjer SD den nyliberala högerpolitik som har gett oss massarbetslöshet i drygt 20 år.

SD säger att deras ”absoluta målsättning är full sysselsättning”. Men SD presenterar inga förslag som leder bort från massarbetslöshet. Tvärtom.

SD säger inget om att bryta med budgetslaveriet eller att sätta kamp för lägre arbetslöshet före inflationsbekämpning.

SD säger heller inget om att hämta pengarna där de finns – hos de rika, börsbolagen och storfinansen – för att satsa oss ur krisen.

SD är helt enkelt det femte borgerliga partiet i riksdagen. Det som skiljer dem från de övriga fyra är att de härstammar från nazism och fascism. Kriminella ideologier som gör allt för att dölja klassmotsättningar och som historiskt alltid stått på kapitalisternas sida mot folket. SD är inget undantag. Det är för dyrt anställa, påstår SD och attackerar också anställningstryggheten.

Att allt mer av det som produceras i företagen går till vinster, och allt mindre till löner, låtsas SD inte om. Man säger inte heller ett ord om att Sverige ligger i topp vad gäller produktivitet.

Över huvud taget rör inte SD vid lösningen på problemet. Att hämta resurserna där de finns – hos de bolag och privatpersoner som de senaste årtiondena kunnat lägga beslag på allt mer av det som produceras i landet.

Vi kommunister har däremot ingen beröringsskräck. Vi visar tydligt var det finns resurser till högre löner, mer personal och kortare arbetstid.

Ett exempel:

”Enligt tv-programmet Lönesänkarna skulle en Scaniaarbetare som i dag tjänar 23 000 kronor i månaden i stället ha haft 34 000 kronor, om förhållandet mellan vinst och lön återställts till 1980 års nivå. Det motsvarar med råge sex timmars arbetsdag med bibehållna 23 000 kronor.”

Naturligtvis finns det enskilda förslag där SD hamnar rätt. Men som helhet är det usel borgarpolitik som ger massarbetslöshet, ökade klassklyftor och fortsatt ekonomisk kris.

Bluff bakom stor utförsäljning av bostäder

Vi måste sälja lägenheter för att ha råd att bygga nya. Så säger man i kommun efter kommun – nu senast i Alby och i Helsingborg. Men påståendena är en bluff. I förra veckan fick de boende i 865 av kommunala Helsingborgshems lägenheter beskedet: Fastighetsbolaget Rikshem har köpt din bostad.

I en jätteaffär på 720 miljoner kronor tar bolaget, som ägs av Fjärde AP-fonden och AMF, över lägenheter i stadsdelarna Elineberg, Eneborg och Stattena.

Bakgrunden är densamma som i så många andra kommuner. Politikerna vill få fart på byggandet. Att ta ur bolagets kassakista och att låna räcker inte, påstår man. Därför måste man också sälja bostäder.
Vid en första anblick kan det låta rimligt.


-  Men det är en bluff. Det är inget oförutsett som inträffat. Tvärtom. Det är partierna själva som för en politik där det saknas pengar till nya bostäder. Man har tagit bort alla subventioner och man ställer krav på att bostadsbolagen ska agera marknadsmässigt och ge kommunerna vinst, säger Julius Nilsson, elektriker och medlem i Kommunistiska partiet i Helsingborg.
Han anser att bostadsbyggandet åter måste bli ett samhälligt ansvar, med en social bostadspolitik. En nödvändig politik om man ska få större nyproduktion till rimliga hyror.


-  Man måste återinföra bostadssubventionerna. Marknaden har aldrig gett folket ett bra boende. Pensionsfonderna borde liksom tidigare användas till att ge billiga lån vid nyproduktion, säger han.


Inte ens i Helsingborg – en stad där befolkningen växer – bygger den så kallade marknaden tillräckligt med hyresrätter och det som byggs får väldigt höga hyror. Därför vill politikerna att Helsingborghem ska agera lokomotiv och få igång byggandet av 1200 nya lägenheter de närmsta åren.


- Det har byggts jätte lite hyresrätter på senare år. Dessutom har flera tusen hyresrätter ombildats till bostadsrätter. Också Helsingborgshem gjorde ett försök med ombildningar i arbetarområden, men då sa de boende stopp, säger Julius Nilsson och påtalar att hyresgästerna denna gång inte fick en chans att säga nej.


-  Man ställdes in för fullbordat faktum. Så mycket för det boendeinflytande man annars pratar så varmt om.


De flesta lägenheter som säljs ligger i arbetarområden. Bland annat avyttras de så kallade Elinebergshusen, en samling kända höghus i stans södra del.


-  Många är nu oroliga för hur det ska bli med hyrorna. Rikshem är inget skumraskbolag, men det berättas om stora hyreshöjningar efter renoveringar bolaget genomfört sedan man köpt hus av privata värdar på andra håll i stan, säger Julius Nilsson.


Boende har också kritiserat att Helsingborgshem säljer hus med eftersatt underhåll.


- Det behövs en helt ny bostadspolitik. I dag kostar villaägarnas Rot-avdrag 15 miljarder kronor per år. Pengar som i stället kunde användas till eftersatt underhåll genom ett riktat stöd till offentligt ägda hyreshus och byggnader, säger Julius Nilsson.


Proletären, Helsingborg