Val nästa år – och DU får gärna hjälpa till!

Nästa år är det val i Sverige. Förhoppningsvis åker högern från makten i både riksdagen och Rådhuset.

Vi i Kommunistiska partiet ställer upp i ett antal kommunval och regionval. Vi tänker bland att kandidera i Helsingborg. Just nu ser vi över vilka av våra medlemmar som kan stå på en valsedel. Vi kollar också hur mycket kraft vi har att lägga på valarbete.

Här kommer du som ännu inte är medlem i partiet eller i ungdomsförbundet in i bilden.

Kanske är du beredd att engagera dig för en bättre vardag för vanligt folk? Och kanske känner du att socialismen måste upp på dagordningen?

Hör i så fall av dig.  kphelsingborg@telia.com

I en valrörelse behövs hjälp med en mängd saker. Vi ska bemanna en valstuga/valtält, sätta upp affischer, dela ut flygblad och valsedlar, skriva insändare och tala på torgmöten. Alla kan inte göra allt, men alla som vill brukar kunna bidra med något.

Vi har inte välfyllda partikassor som de övriga partierna utan får lita till egna krafter.

Kommunistiska partiet Helsingborg

Välfärdsmanifestation i Helsingborg

Kommunistiska Partiet var en av flera arrangörer i gårdagens välfärdsmanifestation i Helsingborg. 

De olika talarna gick hårt åt borgarna och den nyliberala politiken, som bla. har gjort skolan och sjukvården till en marknad för riskkapitalister. 

Julius Nilsson, Kommunistiska Partiet, lade fokus på sjukvården och alla de försämringar som skett i och med kapitalisternas intrång i den offentliga sektorn. Budskapet var klart och tydligt – sjuka människor är inga handelsvaror, kasta ut kapitalismen ur välfärdsektorn! Gemensam välfärd är en ideologisk fråga som vi kämpa för tillsammans.

Runt 100 personer deltog på manifestationen och vi sålde mer än 20 knappnålar, flygblad delades ut och samtliga Proletären tog snabbt slut. Allt som allt, en lyckad manifestation. 

Ta tillbaka välfärden - möte med kommunisterna!

Välfärdsmanifestation

NEJ TILL VINST I VÄLFÄRDEN!

STOPPA NEDSKÄRNINGARNA!

MOT UTFÖRSÄKRINGAR AV DE SJUKA!

Lördagen den 21:a September arrangerar Kommunistiska Partiet och RKU Välfärdsmanifestationen i Helsingborg, tillsammans med flera andra organisationer i staden.

Slut upp i Stadsparken utanför Stadsbiblioteket klockan 13:00! Tillsammans måste vi kämpa för gemensam välfärd.

Politik är inte att vänja sig..

För snart 50 år sedan sa Olof Palme att politik ”det är att vilja något”. Det var sant då och det är sant i dag. Skillnaden mellan nu och då är bara vilka som får sin vilja igenom.

Åren efter Palmes tal på en SSU-kongress inleddes bygget av en miljon moderna bostäder. Apoteken skulle snart förstatligas och barnomsorgen byggas ut. Arbetsrätten förstärktes och offentlig sektor expanderade.

Som kommunist kan man ha rätt mycket att anmärka också på 1960- och 1970-talens sossar. Palme talade om ”Vi socialister”. Det skulle Löfven aldrig göra. Men det som förenar alla S-ledare är deras vilja och iver att stryka kapitalet medhårs. Samtidigt ska jag inte försöka ta ifrån Palme att välfärden just de här åren byggdes ut och att folk säkert hade mer framtidstro än i dag.

Sådant som arbetare ville och behövde, blev fortfarande verklighet. Så är det inte längre. I dag vill svenskarna slippa privat vård och omsorg, vinster i välfärden och ”rätten” av välja mellan ett dussin bristfälliga alternativ.

Här skulle man kunna tänka att det fanns en politik att både vilja något kring och kämpa för. Men så är det inte. Trots det massiva motståndet mot privatiseringarna slår borgerlig media fast att det inte går att göra något. Folk har nämligen vant sig vid att det finns olika alternativ inom både skolan och vården, som min morgontidning skriver.

Ja, alla borgare, även de socialdemokratiska, låter likadant. Inom vissa områden är det omöjligt att förändra något. Lagt kort ligger, vill de få oss att tro.

Här måste man som arbetare tänka kritiskt. När borgarnas megafoner säger att något absolut inte går. Då är man något viktigt på spåren. Då kan man vara rätt säker på att man inte bara har rätt utan också att man också har stort stöd för sin åsikt. Annars skulle ju inte motståndaren argumentera så enfaldigt och desperat.

Jag tänker mig tillbaka 100 år i tiden. Folk hade strejkat för rösträtten. Men eftersom de vant sig vid att rika män bestämde och att rika män var de enda som fick rösta, var det inget att göra något åt. Eller?

Man kan också hoppa fram till året för Palmes SSU-tal. Folk bodde då ofta trångt och omodernt. En politik fanns visserligen att ta till för att avhjälpa allt det här - miljonprogrammet. Tänk om man i det läget hade kommit på att folk hade vant sig vid de eländiga bostäderna.

Samma resonemang kan användas när bra har blivit sämre. Tar vi oss fram till modern tid kan man undra hur det var möjligt att öka storleken på barngrupperna på dagis? Här hade ju folk vant sig vid något bättre. Eller hur kunde fasta och trygga jobb bli till timanställningar och inhyrning via Bluff och Båg AB. Och hur var det möjligt att kraftigt försämra tryggheten vid arbetslöshet och sjukdom när vi hade vant oss vid något bättre?

Exemplen är hur många som helst. Därför får vi aldrig glömma att politik fortfarande är att vilja och att den viljan kräver kamp. Problemet är att för många på vår sida vill för lite och har vant sig vid och accepterar alldeles för mycket. Något det naturligtvis går att vänja sig av med. Eller hur?

Julius Nilsson