Lukas Persson, en av medlemmarna i Kommunistiska Partiets ungdomsförbund RKU i Helsingborg är nyss hemkommen från Världsungdomsfestivalen i Sydafrika. Nedan följer hans berättelse om resan.
Information om den 17:e världsungdomsfestivalen! För första gången anordnades festivalen söder om Sahara sedan starten 1947. Festivalen anordnas regelbundet, och är ett evenemang för vänsterungdomar som kämpar för en antiimperialistisk värld. På årets festival i Sydafrika mellan den 13-21 december deltog ca 15500 personer från 126 länder. Från RKU åkte åtta delegater. Temat på årets festival var ”För en värld av fred, vänskap, solidaritet och social omvälvning, låt oss besegra imperialismen!".
Skulle jag snabbt beskriva hur jag upplevde festivalen skulle det bli med dessa ord: intressanta diskussioner, sång och dans, fast det var ändå så mycket mer. Att resa till Sydafrika har alltid varit en önskan som jag velat uppleva i mitt liv, så att få göra det i samband med världsungdomsfestivalen och träffa massa vänstersinnade ungdomar från hela världen, var inget svårt beslut att fatta. Festivalens invigningsceremoni hölls på Lucas Moripe stadium, en nybygg arena inför fotbolls-VM i sommras, där varje lands delegater fick tåga in inför de andra nationernas enorma jubel. Innan det var RKU's tur att tåga in på arenan blev vi ständigt stoppade för fotografering, detta pga vi hade festivalens coolaste banderoll. Väl inne på stadium möttes vi av omkring tolvtusen människors jubel en väldigt häftig upplevelse. Efter det höll bla ANCYL ordförande Julius Malema ett uppskattat tal, även Sydafrikas president Jacob Zuma höll tal.
De följande festivaldagarna hade varje världsdel varsin dag, med olika teman som tex antiimperialism, kampen mot antikommunismen, frige dem fem kubanerna, konflikten i mellanöstern m.m, förutom dag fyra som var en ledig dag. Festivalområdet var uppdela i två stora byggnader, en byggnad där man hade seminarium och workshops, den andra byggnaden som var fylld med många små montrar där dem olika ländernas representanter kunde dela ut sitt material. Sverige och RKU blev inte tilldelad någon monter så vi gjorde en liten kupp och ockuperade israels bas, något som blev väldigt uppskattat av festivaldeltagarna. RKU höll i fyra stycken seminarium: bostadsfrågan, klimat, kultur och skolan. Det blev lite spretigt för man hade bara en kort tid att framföra dessa stora ämnen, men det var ändå väldigt lärorikt. Men den huvudsakliga delen med festivalen är att skapa kontakt och byta erfarenheter mellan andra kommunistiska ungdomsförbund från hela världen, men även att få höra om situationen i de olika länderna och hur deras kamp drivs.
En av dagarna fick vi i RKU-delegationen följa med några ANC kamrater på en resa genom Johannesburg, här besökte vi bla Oliver Tambo grav, Tambo som var ANC president mellan 1953 fram till 1991 då han lämna över makten till den frisläppte Nelson Mandela, Oliver dog två år senare.
Huvudsyftet med resan var att vi skulle få se en av Sydafrikas fattiga kåkstäder, förorten vi besökte hette Soweto township, ett område på 150km2& en befolkning med ca 1,3 miljoner människor. Fattigdomen är fortfarande ett väldigt utbrett och stort problem i Sydafrika, och det fick man verkligen bevisat i Soweto township men även när man vandrade på Pretorias gator.
Dagen efter vi besökte Soweto township var sista dagen av festivalen, den skulle avslutas med en jättestor demonstration genom Pretoria, där alla omkring 15000 deltagare gick med sina olika organisationer, demonstrationen slutade i parken vid unionsbyggnaderna där de hölls tal och senare musikunderhållning.
Mitt personliga intryck från festivalen är väldigt positivt, man träffade många trevliga människor, bytte idéer och fick ta del av deras kamp och hur situationen ser ut i deras länder. Men det land man lärde sig mest om var utan tvekan Sydafrika, ett land som har en lång väg att gå innan fattigdomen och orättvisorna är raderade. Men som ANCYL´s president Julius Malema nämnde under sitt tal på invigningsceremonin ”att apartheid systemet är inte krossat tills vi har tagit rikedomarna från överklassen och gett tillbaka samhället”. Med en sådan inställning av ett ledande ungdomsförbund ser framtiden ljus ut för Sydafrika.
När jag nu sitter och skriver denna analys om min resa i Sydafrika gör jag de som en stark ungkommunist, och har en resa jag aldrig kommer glömma i bagaget, ett minne för livet!.
Intervjuer med två deltagare
Namn: Yuri Qui´nones, 29år
Organisation: PSUV/Venezuela
Vad tycker du om festivalen?Festivalen är en väldigt viktig händelse för alla vänsterungdomar över hela världen, att kunna byta erfarenheter och kunskap med varandra, och sen när man återvänder hem kunna sprida dessa idéer till kamraterna i Venezuela. Det är även intressant att få information om hur situationen ser ut för dem olika ungdomsförbund världen över. Men festivalen är inte enbart politik utan även trevlig underhållning med musik, dans och trevlig kamratskap.
Hur många delegater har ni skickat från Venezuela till Sydafrika?Omkring 50 stycken men de kommer fortfarande delegater från Venezuela med nya plan så några till lär dyka upp.
Varför har du tagit ställning för socialismen? Jag växte upp med kommunister till föräldrar och fick lära mig tidigt att kollektivet var de viktigaste. Venezuela har under väldigt många år drabbats av utsugning där ett fåtal människor fick ta del av rikedomarna, medan majoritet av Venezuelas befolkning fick leva i fattigdom. Men situationen i Venezuela ser betydligt ljusare ut idag med Hugo Chavez som president. Han har fått majoriteten av befolkningen i landet att förstå att det ända sättet att slå sig fri från utsugningen och imperialismen är att organisera sig och bygga socialism. Men inte enbart för människans skull utan även för miljöns och jordens existens. Kapitalismen är ett felaktigt system, ett omänskligt system som måste krossas och ersättas av socialism. Socialismen måste bli en del av livet!
Namn: Andra´s Hosslú, 16 år
Organisation: Hungarian Communist Workers Party/Ungern
Varför är du kommunist?Jag tog ställning för kommunismen pga. hur detta kapitalistiska system inte utgår från människans behov utan enbart efter vinster. Det är speciellt tydligt nu under krisen hur vanligt folk får betala den med ökad arbetslöshet, sämre löner, nedrustad välfärd och höjd pensionsålder. Allt detta medan kapitalisterna och överklassen bara blir rikare och rikare. Vårt parti i Ungern kämpar tappert för att vanligt folk ska förstå situationen, men kampen är extra svår i Ungern pga. regeringens beslut att förbjuda kommunistiska symboler. Men vi fortsätter kämpa med appellmöten & flygbladsutdelning, vi har även varit väldigt aktiva i skolorna där vi har delat ut mycket material som har lett till att många ungdomar sökt sig till vår organisation.
Vad tycker du om festivalen och vad har du lärt dig?Jag anser den har varit väldigt lärorik, och jag tycker det är intressant att diskutera och skaffa idéer hur man kan får sin organisation att växa. Jag har även varit på många intressanta seminarier. Det stärker verkligen en som ungkommunist att få delta på en sån här festival, med så många ungdomar från hela världen som kämpar för samma sak som jag!
Inlägg
