Sverigedemokraterna och klassamhället

Enligt Sverigedemokraterna är Sverige inte ett klassamhälle med klassmotsättningar. I deras förvirrade värld står striden främst mellan olika kulturer. Främlingar hotar vår sörgårdsidyll och svenska arbetare har mer gemensamt med direktören än med arbetskamrater från Polen och Irak. SD talar därför om ”nationens samlade intressen”. Länge innebar denna politik att SD motsatte sig det mesta svensk arbetarklass kämpat sig till –anställningstrygghet, fackligt inflytande och anständiga löner.

SD var helt enkelt ett parti långt till höger. Och det vill man nog egentligen fortsätta vara. Men samtidigt är SD populister på jakt efter väljare. Därför försöker man låtsas att man har en arbetarvänlig politik. Plötsligt är facket okej och kommunanställda kvinnor ska få rätt till heltid.

Men det är falsk retorik.

 

Enligt riksdagens utredningsinstitut röstar SD med borgarna i sju av tio omröstningar som gäller arbetsmarknadspolitik. Med SD och borgare förskjuts maktförhållandena på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas – kapitalets– favör.

Hur är det föresten med kravet på heltid för vårdanställda? Har SD krävt det vid alla privatiseringar man röstat igenom? Tror inte det. Och det finns ingen anledning att tro på så mycket annat från det hållet heller. Låt dig inte luras.