söndag 28 november 2010

Arbetare på låtsas eller på riktigt

För att lura över arbetarväljare som var trötta på sossarna började Moderaterna kalla sig för ”nya arbetarpartiet” i valrörelsen 2006. Vi har visat det tidigare – talet om arbetarparti är bluff. Moderaterna är överhetens parti. I kommunfullmäktige sitter 23 moderater. Inte en enda är arbetare – alla tillhör den mer välbärgade delen av medelklassen.

När de tunga uppdragen delas ut ser det ut på samma sätt. Inte en enda arbetare bland de 19 borgare som blir ordförande i nämnder och bolag. Moderaterna har yrke som kommunikationskonsult, polis, marknadsekonom, officer, jurist, lantbrukare och major. De bor i centrum, på Tågaborg, i Laröd och på Råå. Ingen bor i arbetarområden.

Samma dag som jag sitter och tittar på valsedlarna publicerar Aftonbladet en debattartikel av sossen Harald Ullman. Jag vet inte vem han är men läser på och får reda på att han är känd för att ha skickat en privatdetektiv efter en journalist, hjälpt företag som sålt polsk tandvård i Sverige utan kollektivavtal och med många anmälningar, och för att stödja nöjesstället Berns svinerier mot sin städpersonal. I sin iver att stoppa sossarnas partivänster inför ordförandevalet spottar han ur sig att färre än 15 procent av befolkningen är arbetarklass. De flesta är relativt välmående medelklass.

Jag drar slutsatsen:
Moderaterna vill låtsas vara arbetarparti för att få fler väljare.
Socialdemokraterna låtsas att alla är medelklass för att kunna vrida politiken ännu längre åt höger.

Vi kommunister anser att den helt osynliggjorda arbetarklassen är i majoritet. Då räknar vi in LO-yrkena och närstående i TCO. Räknar man med icke yrkesverksamma, arbetslösa och en del andra grupper blir andelen som tjänar på arbetarpolitik ännu större. Man blir inte medelklass för att jobbskatteavdraget ger en extra slant varje månad. Det sitter i arbetsuppgifterna, lönen och möjligheten att påverka sin arbetssituation.

Julius Nilsson

tisdag 23 november 2010

Studiecirkel i Landskrona

Onsdagen den 24:e November klockan 18.00, fortsätter vår marxistiska grundkurs med ett föredrag om ”Staten och demokratin” med Anders Carlsson, ordf. Kommunistiska Partiet. Är du intresserad? Kontakta Björn 0418-27115 eller Lukas 073-3145510, eller bara dyk upp! Platsen är Folkets Hus, lokal Vipan, i Landskrona.

måndag 8 november 2010

Högerns brott finns inte bara i historien

”Politikers demokratiska pålitlighet är sprängstoff decennier efter att olika tvivelaktiga uttalanden och handlingar begåtts”, skriver HD. Det skulle kunna handla om Moderaternas kamp mot rösträtt och demokrati. Det skulle också kunna handla om sossarnas olagliga åsiktsregistrering. Eller varför inte Folkpartiets stöd till högerns blodiga statskupper i Latinamerika.

Men så är det inte. Naturligtvis handlar det om vänsterns ”gamla synder”. En dansk politiker som för 20 år sedan var ordförande för Moskvatrogna Danmarks Kommunistiska Parti. DKP tog emot miljoner i stöd från Moskva och skrev hyllningstelegram till kompisarna i öst. Knappast en nyhet. Det har varit känt länge.

Att det diskuteras i Danmark är inte konstigt. Vänstern ser ut att kunna vinna nästa års val och attacken mot Ole Sohn, som han heter, är en del av högerns valkampanj.
För HD blir det en möjlighet att spotta lite på kommunismen i största allmänhet och att nämna Lars Ohly så där lagom många gånger i samma artikel så att vi ska förstå att också han är ond och farlig.

Att Vänsterpartiet slängt mycket av sin politik över bord för att få vara med i det rödgröna samarbetet räcker inte. Bara tanken på att det finns människor som kan ha idéer om ett annat samhälle får högern att känna sig hotad. Därför ska socialismen hela tiden misskrediteras. Hade det funnits någon hederlighet hade blickarna riktats mot högern. Det är högern som mördar i Irak, Palestina. Afghanistan och Honduras. Det är högerns politik som skapat krisen och det är högern som låter folket betala densamma med arbetslöshet, social misär och till och med matbrist i de fattigaste länderna. Så gör man i dag och så har man gjort många gånger tidigare.

Vårt parti, Kommunistiska Partiet, bildades i opposition mot den urartning av socialismen som utvecklades i Östeuropa. Kamraterna som drog igång partiet 1970 kände sig inte hemma i partier som fällde upp paraplyet i Sverige när det regnade i Moskva.

Ändå får man inte glömma att det system som borgarna försöker framställa som alltigenom totalitärt och människofientligt har sina förespråkare, också i de länder som levt under den östeuropeiska varianten. I Rumänien anser 61 procent att kommunismen är en bra idé. 49 procent tycker att livet var bättre under socialismen, medan bara 23 procent tycker att det var sämre. I fjol sa 72 procent av ungrarna att de har det sämre i dag än under kommunismen. Samma åsikt hade 62 procent av bulgarerna och 39 procent av ryssarna. 61 procent av ryssarna anser att Sovjetunionens sammanbrott var något dåligt.

I en annan undersökning var det bara 11 procent av 30000 tillfrågade i 27 länder som ansåg att marknadskapitalismen fungerar väl. Det har stått i HD. Så visst är socialismen ”sprängstoff”…

Till sist, HD:s chefredaktör skriver att ett så ”marginellt parti” som vårt blev omskrivna i valrörelsen bara för att vi har ett lokalt handlingsprogram. Räknar man bara röster finns det större partier. Men för kampen mot social slakt som skolnedläggningar och i kamp mot USA-imperialism och israeliskt mördande är vårt lilla marginella parti inte så marginellt. I dessa och i många andra frågor gör vi stor skillnad, större än HD.