Skitig politik bakom skitigt vatten

Minns tv-bilder från andra sidan Atlanten där brandmän stod längs med landsvägen och samlade in pengar till bensin till sina brandbilar. De vägar och broar de ska ut på vittnar om eftersatta underhåll. Landet förfaller.

Vi är på väg åt samma håll.

 När kapitalet och de rika ska fredas från skatter urholkas välfärden och man har inte resurser till nödvändiga investeringar. Bostadsområden, skolor, vägar och vattenledningar får inte de investeringar som krävs.

För en vecka sen kom ett ”bakterielarm” och vi helsingborgare tvingas koka vårt vatten. Ännu är orsaken oklar, men HD skriver: ”Det är ett av många tecken på att vattenkvaliteten i Sverige allvarligt håller på att försämras”, och fortsätter:

 ”Det finns ett enormt investeringsbehov i svenska ledningsnät och vattenverk”. Det handlar om 20-30 miljarder.

 ”På ett plan kan man jämföra med ett eftersläpat underhåll av vägar och järnvägar. Det kommer surt efteråt”.
Så sant.

Vad som krävs är att den skitiga politik som ligger bakom det skitigt vattnet ersätts av en progressiv politik som bygger landet starkt och tryggt för folket. 

Mer skitsnack från Rådhuset

Arbetslösheten är viktigast, sa hycklande moderater och sossar när HD frågade partierna vad som är viktigast inför nästa års kommunval. Det har vi redan skrivit om.

 Här kommenterar vi de mindre borgerliga partiernas svar:

Folkpartiet vill ha mer pengar till skola och förskola och KD mindre grupper i förskolan.

 Vi ställer oss bakom båda kraven. Men tror inte för fem öre att FP och KD tänker ge oss förbättringar. Tvärtom eftersom båda partierna står för EU-anpassad välfärdsslaktarpolitik.

Man har dessutom haft sju år på sig att ställa tillrätta.

Folkpartisterna erkänner att Helsingborg satsar 10-20 procent mindre än andra på skola och förskola och sticker inte under stol med att det kan behövas skattehöjning för barnens skull. Men några dagar senare kom ett nytt besked:

Folkpartiet har gått med på att sätta munkavle på sig själv om skatterna. Allt för att Moderaterna skulle gå med på två i stället för tre valkretsar.

 Så mycket för den liberala yttrandefriheten och så mycket för trovärdigheten i sin profilfråga.

 

Vem ska trivas i bäst i Helsingborg?

I lördags var vi ett gäng kommunister som deltog i demonstrationen för att bevara Ångefärjestationen. Visst kan man gilla The Tivoli och vilja att den ska vara kvar och visst kan man gilla gamla byggnader. Men framförallt är det viktigt med en öppen stad där vi som bor och lever kan röra oss fritt.

Ett kongresscentrum är inte främst till för oss som helsingborgare utan till för dem som kommer utifrån. Om dem nu kommer när städer som Malmö och Göteborg har så mycket mer att erbjuda när de gäller kongresslokaler och nöjen.

Just nu verka det som om alla kommuner satsa på besökare och turister.  Överallt utlovas massor av nya jobb om man bara får bygga kongressanläggningar och arenor. Vi menar att det inte är så enkelt och framför allt finns det gränser för vilka övergrepp som vi accepterar på staden.    

Vi kommunister vill bevara Ångfärjestationen men framförallt vill vi ha ett centrum där vi helsingborgare inte trängs undan. Naturligtvis välkomnar vi folk att besöka vår stad. Vi kommunister vill ha ett öppet Helsingborg som satsar och utvecklar staden för oss som bor i kommunen. Därför säger vi Nej till ett kongresscentrum.

Skitsnack från Rådhuset

 

För någon vecka sedan frågade HD partierna vilken fråga de tycker är viktigast i nästa års kommunval. Moderaterna och Socialdemokraterna svarade arbetslösheten. Det kan ju låta sympatiskt, men saknar tyvärr helt trovärdighet.

Moderater och sossar står sedan drygt 20 år bakom den EU-anpassade politik som sätter inflationsbekämpning före kamp mot arbetslöshet. De båda partierna har alltså skapat den massarbetslöshet som de nu försöker få oss att tro att de ska bekämpa.

Över 11 procent – 7000 helsingborgare – går utan jobb. Räknar man in deltidsarbetslösa, timanställda mfl är antalet arbetslösa 11726 personer. Bra jobbat Reinfeldt och Danielsson.

Det hjälper alltså inte att ha ett kanonfint ”företagsklimat” eller att sänka bolagsskatten. Det ger inte fler jobb, utan gör bara de redan rika ännu rikare.

Från Rådhuset säger Peter Danielsson (M) att jobben ska skapas genom att företagen ska få bättre service och att fler företag ska lockas till stan.

Ett antal företag är redan hitlockade. De har fått ta över äldreomsorg, skolelever, städning och grönytor. Resultatet förskräcker. Vi har i HD kunnat läsa om sönderstressad personal i privatiserad verksamhet. Ett resultat av att deras kollegor har fått sluta när de privata bolagen ska göra vinst på en snålt tilltagen ersättning från Rådhuset.

Ett annat företag som borgarna har fått hit är bemanningsföretaget som byggt delar av Filbornaverket. Jobben gick till underbetald arbetskraft från Östeuropa.

Vill Peter Danielsson minska arbetslösheten och förbättra välfärden kan han se till att det blir fler händer i vården och mer personal i skolan, fritids och förskolan.

Man kan också kämpa för att behålla jobb. När arbetarna på BD och Allers tryckeri tog strid hördes inte ett pip från Rådhuset.

En politik bort från massarbetslösheten kräver en omfördelning av landets resurser. Eller med andra ord: att ta tillbaka det som överheten stulit med hjälp av högerpolitiken på senare år.

Söker du sådana lösningar vet du var svaren finns. Tveka inte. Kom med i Kommunistiska partiet.

Val nästa år – och DU får gärna hjälpa till!

Nästa år är det val i Sverige. Förhoppningsvis åker högern från makten i både riksdagen och Rådhuset.

Vi i Kommunistiska partiet ställer upp i ett antal kommunval och regionval. Vi tänker bland att kandidera i Helsingborg. Just nu ser vi över vilka av våra medlemmar som kan stå på en valsedel. Vi kollar också hur mycket kraft vi har att lägga på valarbete.

Här kommer du som ännu inte är medlem i partiet eller i ungdomsförbundet in i bilden.

Kanske är du beredd att engagera dig för en bättre vardag för vanligt folk? Och kanske känner du att socialismen måste upp på dagordningen?

Hör i så fall av dig.  kphelsingborg@telia.com

I en valrörelse behövs hjälp med en mängd saker. Vi ska bemanna en valstuga/valtält, sätta upp affischer, dela ut flygblad och valsedlar, skriva insändare och tala på torgmöten. Alla kan inte göra allt, men alla som vill brukar kunna bidra med något.

Vi har inte välfyllda partikassor som de övriga partierna utan får lita till egna krafter.

Kommunistiska partiet Helsingborg

Välfärdsmanifestation i Helsingborg

Kommunistiska Partiet var en av flera arrangörer i gårdagens välfärdsmanifestation i Helsingborg. 

De olika talarna gick hårt åt borgarna och den nyliberala politiken, som bla. har gjort skolan och sjukvården till en marknad för riskkapitalister. 

Julius Nilsson, Kommunistiska Partiet, lade fokus på sjukvården och alla de försämringar som skett i och med kapitalisternas intrång i den offentliga sektorn. Budskapet var klart och tydligt – sjuka människor är inga handelsvaror, kasta ut kapitalismen ur välfärdsektorn! Gemensam välfärd är en ideologisk fråga som vi kämpa för tillsammans.

Runt 100 personer deltog på manifestationen och vi sålde mer än 20 knappnålar, flygblad delades ut och samtliga Proletären tog snabbt slut. Allt som allt, en lyckad manifestation. 

Ta tillbaka välfärden - möte med kommunisterna!

Välfärdsmanifestation

NEJ TILL VINST I VÄLFÄRDEN!

STOPPA NEDSKÄRNINGARNA!

MOT UTFÖRSÄKRINGAR AV DE SJUKA!

Lördagen den 21:a September arrangerar Kommunistiska Partiet och RKU Välfärdsmanifestationen i Helsingborg, tillsammans med flera andra organisationer i staden.

Slut upp i Stadsparken utanför Stadsbiblioteket klockan 13:00! Tillsammans måste vi kämpa för gemensam välfärd.

Politik är inte att vänja sig..

För snart 50 år sedan sa Olof Palme att politik ”det är att vilja något”. Det var sant då och det är sant i dag. Skillnaden mellan nu och då är bara vilka som får sin vilja igenom.

Åren efter Palmes tal på en SSU-kongress inleddes bygget av en miljon moderna bostäder. Apoteken skulle snart förstatligas och barnomsorgen byggas ut. Arbetsrätten förstärktes och offentlig sektor expanderade.

Som kommunist kan man ha rätt mycket att anmärka också på 1960- och 1970-talens sossar. Palme talade om ”Vi socialister”. Det skulle Löfven aldrig göra. Men det som förenar alla S-ledare är deras vilja och iver att stryka kapitalet medhårs. Samtidigt ska jag inte försöka ta ifrån Palme att välfärden just de här åren byggdes ut och att folk säkert hade mer framtidstro än i dag.

Sådant som arbetare ville och behövde, blev fortfarande verklighet. Så är det inte längre. I dag vill svenskarna slippa privat vård och omsorg, vinster i välfärden och ”rätten” av välja mellan ett dussin bristfälliga alternativ.

Här skulle man kunna tänka att det fanns en politik att både vilja något kring och kämpa för. Men så är det inte. Trots det massiva motståndet mot privatiseringarna slår borgerlig media fast att det inte går att göra något. Folk har nämligen vant sig vid att det finns olika alternativ inom både skolan och vården, som min morgontidning skriver.

Ja, alla borgare, även de socialdemokratiska, låter likadant. Inom vissa områden är det omöjligt att förändra något. Lagt kort ligger, vill de få oss att tro.

Här måste man som arbetare tänka kritiskt. När borgarnas megafoner säger att något absolut inte går. Då är man något viktigt på spåren. Då kan man vara rätt säker på att man inte bara har rätt utan också att man också har stort stöd för sin åsikt. Annars skulle ju inte motståndaren argumentera så enfaldigt och desperat.

Jag tänker mig tillbaka 100 år i tiden. Folk hade strejkat för rösträtten. Men eftersom de vant sig vid att rika män bestämde och att rika män var de enda som fick rösta, var det inget att göra något åt. Eller?

Man kan också hoppa fram till året för Palmes SSU-tal. Folk bodde då ofta trångt och omodernt. En politik fanns visserligen att ta till för att avhjälpa allt det här - miljonprogrammet. Tänk om man i det läget hade kommit på att folk hade vant sig vid de eländiga bostäderna.

Samma resonemang kan användas när bra har blivit sämre. Tar vi oss fram till modern tid kan man undra hur det var möjligt att öka storleken på barngrupperna på dagis? Här hade ju folk vant sig vid något bättre. Eller hur kunde fasta och trygga jobb bli till timanställningar och inhyrning via Bluff och Båg AB. Och hur var det möjligt att kraftigt försämra tryggheten vid arbetslöshet och sjukdom när vi hade vant oss vid något bättre?

Exemplen är hur många som helst. Därför får vi aldrig glömma att politik fortfarande är att vilja och att den viljan kräver kamp. Problemet är att för många på vår sida vill för lite och har vant sig vid och accepterar alldeles för mycket. Något det naturligtvis går att vänja sig av med. Eller hur?

Julius Nilsson

Skitig luft för att hålla ”hjältar” vid liv

Jag tar bilen ner genom stan, vilket jag kanske inte borde. Luften i Helsingborgs centrum är stundtals så skitig att det ska bli bussfiler för att minska trafiken. Det har fått handlarna att gå i taket. Först byggdes det stora köpcentrat utanför stan ännu större och nu blir det svårare att ta bilen till affärer, kaféer och restauranger. Några bussfiler vill man inte ha och Moderaterna och Sverigedemokraterna hänger så klart på. En chans för Moderaterna att få handlarna att glömma att partiet stöttar det verkliga hotet mot centrumhandeln – utbyggnaden av handelsområden runt stan.

För mig blir det rätt talande.

De mörkblå skiter i miljön för att freda vinsterna, medan de andra partierna duttar lite med bussfiler.

Ska man ha en miljövänlig stad måste man ställa om på allvar. Bygga ut kollektivtrafiken, fixa justa cykelvägar och kanske viktigast - se till att vi får ett tempo i samhället där vi inte måste slänga oss in i bilen för att hinna med.
Göran Greider, sossen som aldrig kommer att få sitt parti att köpa den politik han egentligen vill ha, skriver i sin bok om Olof Palme: ”Mer än någonsin är det i dag nödvändigt att planera fram det hållbara samhället, bara så kan konsumtions- och produktionsmönstren ändras och bara så kan bördan av den omvandlingen flyttas från den enskilde till det kollektiva och politiska”.

Helt sant. Men något sådant finns naturligtvis inte på den politiska kartan. Där finns över huvud taget inga visioner om ett mer människovänligt samhälle. I stället är det företagens möjligheter till vinst som styr politiken.

Vi kan ta just stadsplanering som exempel. I äldre stadsdelar finns ofta små centra där det en gång fanns post, livsmedelsaffär, distriktssköterska och annan samhällsservice.

”Arbete, Bostäder, Centrum. Ingen skulle behöva åka ifrån förorten. Allt skulle finnas där”, skriver Göran Greider.

Så ser det inte ut idag. När Helsingborgs nyaste och mest välmående stadsdel växer fram kan man inte ens köpa en liter mjölk. En skola finns visserligen i området, men liksom på andra håll i stan börjar många föräldrar dagen med den allt annat än miljövänliga aktiviteten att skjutsa runt barnen till skolor i andra stadsdelar. Gärna till centrum där man vill minska trafiken.

 Fattar jag uppgifterna i media rätt har trafiken inte minskat i centrum. Tvärtom. Då är ju inte centrumhandelns problem att för få kan ta sig till affärerna med bil, utan att folk trots detta hellre handlar någon annan stans. För visst har mindre cityhandlare slagits ut av de stora kedjorna och visst har flera stora kedjor lämnat centrum för köpcentra. Men många klarar sig också bra. Inte sällan med extra hjälp från sänkt arbetsgivaravgift, sänkt krogmoms och billig eller gratis arbetskraft från arbetsförmedlingen. Moderata företagsbidrag utan effekt på arbetslösheten, men som säkert underlättar vardagen på gräddhyllan.

Det är allt lite märkligt. Företagarna framställs som dagens hjältar. De ska fixa tillväxt och arbete. Men om företagande är så bra och samhällsnyttigt undrar man varför de inte oftare klarar sig på egna meriter.

Nu växer till och med hela branscher – Rut – fram på bidrag och blir till riktiga fusk- och skitvillkorsbranscher. Andra tycker sig alltså behöva skitig luft för att klara sig.

Hur är det då med mitt miljösamvete? Bra. Jag brukar faktiskt gå eller cykla till och från centrum. Bor rätt nära. Ska jag handla mat blir det dock bilen. Finns knappt några större livsmedelsaffärer kvar i innerstan.

Julius Nilsson

En SD-annons och verkligheten

Sverigedemokraterna annonserar i Lokaltidningen och påstår att de är ”partiet för ett Sverige med riktiga jobb”. Det är inte sant. I verkligheten stödjer SD den nyliberala högerpolitik som har gett oss massarbetslöshet i drygt 20 år.

SD säger att deras ”absoluta målsättning är full sysselsättning”. Men SD presenterar inga förslag som leder bort från massarbetslöshet. Tvärtom.

SD säger inget om att bryta med budgetslaveriet eller att sätta kamp för lägre arbetslöshet före inflationsbekämpning.

SD säger heller inget om att hämta pengarna där de finns – hos de rika, börsbolagen och storfinansen – för att satsa oss ur krisen.

SD är helt enkelt det femte borgerliga partiet i riksdagen. Det som skiljer dem från de övriga fyra är att de härstammar från nazism och fascism. Kriminella ideologier som gör allt för att dölja klassmotsättningar och som historiskt alltid stått på kapitalisternas sida mot folket. SD är inget undantag. Det är för dyrt anställa, påstår SD och attackerar också anställningstryggheten.

Att allt mer av det som produceras i företagen går till vinster, och allt mindre till löner, låtsas SD inte om. Man säger inte heller ett ord om att Sverige ligger i topp vad gäller produktivitet.

Över huvud taget rör inte SD vid lösningen på problemet. Att hämta resurserna där de finns – hos de bolag och privatpersoner som de senaste årtiondena kunnat lägga beslag på allt mer av det som produceras i landet.

Vi kommunister har däremot ingen beröringsskräck. Vi visar tydligt var det finns resurser till högre löner, mer personal och kortare arbetstid.

Ett exempel:

”Enligt tv-programmet Lönesänkarna skulle en Scaniaarbetare som i dag tjänar 23 000 kronor i månaden i stället ha haft 34 000 kronor, om förhållandet mellan vinst och lön återställts till 1980 års nivå. Det motsvarar med råge sex timmars arbetsdag med bibehållna 23 000 kronor.”

Naturligtvis finns det enskilda förslag där SD hamnar rätt. Men som helhet är det usel borgarpolitik som ger massarbetslöshet, ökade klassklyftor och fortsatt ekonomisk kris.

Bluff bakom stor utförsäljning av bostäder

Vi måste sälja lägenheter för att ha råd att bygga nya. Så säger man i kommun efter kommun – nu senast i Alby och i Helsingborg. Men påståendena är en bluff. I förra veckan fick de boende i 865 av kommunala Helsingborgshems lägenheter beskedet: Fastighetsbolaget Rikshem har köpt din bostad.

I en jätteaffär på 720 miljoner kronor tar bolaget, som ägs av Fjärde AP-fonden och AMF, över lägenheter i stadsdelarna Elineberg, Eneborg och Stattena.

Bakgrunden är densamma som i så många andra kommuner. Politikerna vill få fart på byggandet. Att ta ur bolagets kassakista och att låna räcker inte, påstår man. Därför måste man också sälja bostäder.

Vid en första anblick kan det låta rimligt.

-  Men det är en bluff. Det är inget oförutsett som inträffat. Tvärtom. Det är partierna själva som för en politik där det saknas pengar till nya bostäder. Man har tagit bort alla subventioner och man ställer krav på att bostadsbolagen ska agera marknadsmässigt och ge kommunerna vinst, säger Julius Nilsson, elektriker och medlem i Kommunistiska partiet i Helsingborg.

Han anser att bostadsbyggandet åter måste bli ett samhälligt ansvar, med en social bostadspolitik. En nödvändig politik om man ska få större nyproduktion till rimliga hyror.

-  Man måste återinföra bostadssubventionerna. Marknaden har aldrig gett folket ett bra boende. Pensionsfonderna borde liksom tidigare användas till att ge billiga lån vid nyproduktion, säger han.

Inte ens i Helsingborg – en stad där befolkningen växer – bygger den så kallade marknaden tillräckligt med hyresrätter och det som byggs får väldigt höga hyror. Därför vill politikerna att Helsingborghem ska agera lokomotiv och få igång byggandet av 1200 nya lägenheter de närmsta åren.

- Det har byggts jätte lite hyresrätter på senare år. Dessutom har flera tusen hyresrätter ombildats till bostadsrätter. Också Helsingborgshem gjorde ett försök med ombildningar i arbetarområden, men då sa de boende stopp, säger Julius Nilsson och påtalar att hyresgästerna denna gång inte fick en chans att säga nej.

-  Man ställdes in för fullbordat faktum. Så mycket för det boendeinflytande man annars pratar så varmt om.

De flesta lägenheter som säljs ligger i arbetarområden. Bland annat avyttras de så kallade Elinebergshusen, en samling kända höghus i stans södra del.

-  Många är nu oroliga för hur det ska bli med hyrorna. Rikshem är inget skumraskbolag, men det berättas om stora hyreshöjningar efter renoveringar bolaget genomfört sedan man köpt hus av privata värdar på andra håll i stan, säger Julius Nilsson.

Boende har också kritiserat att Helsingborgshem säljer hus med eftersatt underhåll.

- Det behövs en helt ny bostadspolitik. I dag kostar villaägarnas Rot-avdrag 15 miljarder kronor per år. Pengar som i stället kunde användas till eftersatt underhåll genom ett riktat stöd till offentligt ägda hyreshus och byggnader, säger Julius Nilsson.

Proletären, Helsingborg

Offentligt möte med Vera Petersson