Marknadsvärde eller människovärde?

Apropå nedstängningen av två avdelningar på Helsingborgs Lasarett

Det som händer på Helsingborgs Lasarett borde inte komma som en överraskning, tyvärr.
Med jobbskatteavdrag och privatiseringar är sådant här bara att vänta.
Skatterna vi betalar in är en solidarisk handling för att garantera allas rätt till bl.a. lika vård, skola och omsorg. Självklart blir det den offentliga sektorn som åker på stryk när vi får lite mer i lönekuvertet i form av skattelättnader.
Privatiseringarna suger ut varje krona och öre ur den gemensamma välfärdskassan, och fördelar pengarna till aktieägarna.
Resultatet blir nedläggningar och indragningar, vilket är logiskt och självklart om man ser lite längre än till sin plånbok.

Skånevård Sund ska spara 140 miljoner kronor, vilket då leder till nedläggningar etc. Intressant är att vid den senaste bankkrisen kunde staten slänga in ett antal miljarder kronor till bl.a Nordea, men att skjuta till pengar till sjukvården vill man tydligen inte! Då vet vi vad som prioriteras, och det är inte vi människor - utan marknaden.

Helsingborgs Lasarett är dessvärre inte unikt med sina senaste nedläggningar. Detta sker över hela landet, mer eller mindre varje dag. Personal friställs, medan de som får behålla sitt jobb sliter ut sig. Vi har hört barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor vittna om sina ohållbara arbetssituationer, som naturligtvis även drabbar patienterna. Vi har hört människor berätta om hårresande händelser när de sökt vård, antingen för sig själva eller för anhörig. Allt oftare berättas det om dödsfall pga missar i vården.

Vi hör historier om hur patienter skickas runt som paket till de olika vårdinrättningarna, då det skapats stora regioner där de olika sjukhusen har hand om olika sjukdomsområden. Vi hör om blivande föräldrar som får köra hur långt som helst för att få föda sitt barn, om de hinner fram dvs.

På sjukhusen har verksamheter som tidigare hängde ihop, splittrats upp i ekonomiskt självständiga enheter efter modell från industrin. För sjukhusens utförare har också börjat se den bedrivna sjukvården som produktion. Ett köp- och säljsystem har införts där t ex den regionsdrivna medicinkliniken hyr sina lokaler av samma region. Verksamheter som laboratorieverksamhet, röntgen och operation kopplas bort från de kliniker som använder sig av dem – istället köps röntgentid och plats på operation som vilken affärsverksamhet som helst.
Med detta följer att de som ska ansvara för den upphandlade vården på de olika klinikerna jagar kostnader. Minskade personalkostnader (färre anställda), minskade hyror (färre vårdavdelningar) och sammanslagningar av utspridda kliniker är konsekvenserna.
Som patient får du en prislapp, hur mycket beror på din diagnos. Detta system heter "Diagnosrelaterade grupper", DRG. Vissa diagnoser är mer lönsamma än andra, så även prioriteringar av patienter handlar om pengar.

I HD publicerades den 2/3 en insändare från specialistläkarna på avd 47 på Helsingborgs Lasarett. Deras frustration är inte att ta miste på.
Det är tydligt att makthavarna i Region Skåne inte lyssnar på de som vet bäst; vårdpersonal och patienter. Istället sitter några ekonomer och tittar på siffror och räknar och vänder papper, utan att bry sig om hur det drabbar anställda och patienter.

Vi i Kommunistiska Partiet har drivit en sjukvårdskampanj sedan ca ett år tillbaka under parollen "Sjuka människor är inga handelsvaror"
Vi kräver att människovärdet ska styra, inte marknadsvärdet! Kapitalismen måste kastas ut ur vård och omsorg!


Läs mer på www.kommunisterna.org

Representativ demokrati mot demokrati

I HD den 22 juni 2010 kunde man läsa hur de olika partierna som sitter i kommunfullmäktige resonerar om planerna för Ångefärjestationsområdet, samt protesterna mot dessa.

Maria Winberg, (fp) säger "Vi har representativ demokrati med val. Det är ett bra system. Därför säger vi nej till alla folkomröstningar om enskilda objekt."
Maria Nilsson (c,) och Birgitta Södertun, (kd), Jan Andersson (s), är av samma åsikt.

Det är klart att de tycker att det är ett bra system, för då måste de (politikerna) inte ta hänsyn till vad vi invånare tycker, utan kan agera maktfullkomligt. Detta kan man dessutom göra i fyra långa år, utan att vi har något att säga till om.
Att vara politiker ska vara ett hedersuppdrag och ersättningen som utgår ska inte överstiga en genomsnittlig industriarbetarlön. Politiker ska kunna avsättas med omedelbar verkan, ifall de inte skött sitt uppdrag. För detta krävs det att tillräckligt många av befolkningen anser att politikern inte sköter sitt jobb. Naturligtvis måste detta motiveras och konkreta bevis läggas fram.

Gustaf Wiklund (mp) säger "Vi känner att majoriteten i fullmäktige inte har folket med sig. En folkomröstning skulle visa tydligt att förslaget om Saltkristallerna inte har stöd i opinionen"
Den 24 februari i år var jag en av dem som var utanför Rådhuset för att protestera mot förslaget. Jag minns en miljöpartist, som sitter i kommunfullmäktige, som höll ett tal om hur han skulle gå in till sammanträdet och kräva en folkomröstning samtidigt som kommunalvalet i höst.
Det visade sig att de enda som sedan röstade för en folkomröstning den kvällen var SD. Sorgligt.

Peter Danielsson (m) säger "Ska man ha en folkomröstning måste det planeras från början. Frågan måste vara formulerad så att det finns tydliga alternativ för ja och nej."

De visste från början att det fanns ett stort motstånd bland helsingborgarna, så det hade varit fullt möjligt att planera det från början. Vid större förändringar, som många helsingborgare är emot, borde det vara självklart att det hålls en folkomröstning.

Det är stor skillnad på representativ demokrati och demokrati.
Bara faktumet att en folkomröstning bara är vägledande i Sverige talar sitt tydliga språk.