Viggo och den förhatliga välfärden

Historien om Viggo, senare Becton Dickinson, är historien om samhällsnyttig produktion, stora vinster och flytt av svenska industrijobb till låglöneländer. För någon vecka sedan åter uppmärksammad av HD.

Det anrika medicinföretagets öde har drabbat många företag.
 

Stora vinster är inte nog. Mer pengar finns att hämta om produktionen flyttas ut och då finns varken lagstiftning eller politiska vilja att stoppa det som pågår.

De tre fackföreningarna på Viggo tog strid för jobben, men i svensk politik finns det bara ett parti – det kommunistiska – som kräver att samhället ska gå in och stoppa flytt av samhällsnyttig produktion när kapitalet vill flytta jobben till utlandet.

I HD:s långa reportage stod det klart att starka krafter verkade mot den svenska fabriken. Redan en tidigare vd hade under många år fått kämpa mot engelska ägare för att försvara produktionen.

Ägarna gillade de höga vinsterna och personalens tekniska kunnande. Men sjuklön, föräldraledighet, studieledighet och sammanhängande sommarsemester störde rejält. Vd:n lyckades ändå freda fabriken på 90-talet och till och med få investeringar till Helsingborg. Men sedan började plundringen. Forskning och maskinbyggnad flyttades till USA, mot en vilt protesterande direktörs vilja. Naturligtvis fick han sluta.

Knappt 15 år senare satt en annan vd och administrerade nedläggningen. Nu var det amerikanska ägare som gillade vinster men inte arbetare med rättigheter och välfärd. Amerikanerna hade också sett till att få en vd med mer ”moderna” värderingar. Så här i efterhand är han kritisk mot facken. De borde inte ha tagit strid för jobben utan riktat in sig på att göra nedläggningen som smidig som möjligt. I HD-artikeln gråter han ut om attacker från personalen. Misstänker starkt att han fick vad han förtjänade. Det gjorde också amerikanske vice vd:n som kallades plundrare och girigbuk av demonstrerande Viggo-arbetare efter nedläggningsbeskedet.

När tidigare anställda nu bygger upp en ny verksamhet och ett nytt företag hamnar viss produktion i Sverige, medan den huvudsakliga tillverkningen finns i Indien. Här finns olika förklaringar som vi inte behöver gå in på. Räcker att konstaterar att fabriken på Gåsebäck hade kunnat gå för full maskin.

 

Vad lär oss den här historien?

-          Kapitalet vill inte att arbetare ska ha det välstånd och den välfärd som dess samhällssystem sägs skapa.

-          Hur vi än plundras anser vår kapitalist sig alltid tjäna för lite.

-          Så länge det kapitalistiska löneslaveriet består är vi inte trygga hur bra vi än presterar på våra arbetsplatser.

-          Socialismen behöver hitta en dagordning.

Högerextremism Belystes i Helsingborg

 

Kommunistiska partiets partisekreterare Robert Mathiasson gästade i förra veckan Helsingborg för att tala om framväxten av högerextremism runt om i Europa. Rörelserna ser olika ut, men utgör ändå i stort grenar på samma träd.

Dess svenska variant är självklart Sverigedemokraterna. Kring dessa var Robert Mathiassons hållning kristallklar. De ska inte få sätta dagordningen utan vi ska bemöta dem med vår agenda och visa att arbetarklassen behöver vänsterpolitik, inte nationella och konservativa lösningar. 

Efter Mathiassons inledning diskuterades bland annat hur man ska förhålla sig till de främlingsfientliga krafterna. Men också hur de främlingsfientliga partierna vill utvecklas och vad dessa grupper står för. Ett 25-tal åhörare fanns på plats.

Julius Nilsson

Lika lön

 

 

Torsdagen den 7 november höll Målarnas, Byggnads och Elektrikerförbundet en manifestation för lika lön och schyssta arbetsvillkor i Helsingborg. De var en blött kväll men trots regnet slöt ett hundratal åhörare upp. Fackförbunden angrep den borgligaregeringen och EU som öppnat upp en arbetsmarknad med låglönekonkurrens och usla arbetsvillkor från andra EU länder. Medlemmar från Kommunistiska Partiet var bland dem som slöt upp och ett antal Proletären såldes under manifestationen.

 

 

 

Julius Nilsson

Raka besked från vänster

Vilket är Kommunistiska partiets viktigaste fråga i nästa års kommunval? HD har inte frågat, men vi svarar ändå.

Bort med kapitalet från välfärden.

 Välfärd ska inte vara en marknadsvara eller ett marknadslotteri. Man ska inte tvingas välja mellan tiotals mer eller mindre usla utförare inom tex hemtjänsten. Välfärdstjänsterna ska finnas där med god kvalitet och utan giriga kapitalister som försöker skumma av grädden.

Bara så kan vi bekämpa försämrade arbetsvillkor, sämre omsorg, sänkta löner, slimmad organisation och marknadstänkande. Medborgarnas behov ska vara utgångspunkten. Lika rättigheter betyder inte att alla ska få samma.

 Folket vill inte ha privatiseringarna och undersökningar visar tydligt att varken vården eller skolan har blivit bättre av konkurrensen. 

Och vi kan lova mer än så.

Med kommunister i Rådhuset skulle det finnas en kraft som alltid står upp för vanligt folks behov. Vi visar var pengarna finns. En ständig genomlysning av verksamheten för att hitta onödig byråkrati och politikerarvode som kan dras in så att pengarna kan gå till verksamheten.

 

 Men vi är också noga med att de behövs en kassaförstärkning. Stockholm delegerar gärna ansvar till kommunerna utan att skicka med en tillräckligt stor pengapåse.

Räcker inte grynen får man skicka räkningen till Stockholm.

Ett bra försök från Rådhuset – men inte tillräckligt

Vänsterpartiet säger ”Stoppa vinsterna i välfärden” när HD frågar efter deras viktigaste fråga i nästa års kommunval.

 Visst, är vi med på den, men är också tydliga med att kravet är otillräckligt. Kreativ bokföring är en kapitalistisk specialitet. Räknenissarna kan förse sig på så många andra sätt än genom vinsten. De kan trolla bort pengar eller låta en massa ägare och chefer lyfta hutlösa löner. De kan också flytta vinsten till koncernägda bemanningsföretag, vilket förekommer i andra länder. Vinstförbudet är helt enkelt ingen försäkring mot fortsatt marknadskaos. Bara deras fantasi sätter gränserna.

 Därför är vänsterpartisternas krav otillräckligt. Marknad och kapital ska bort från välfärden.

 

 

Halvtänkta tankar från Rådhuset

 

Vilket är den viktigaste frågan i nästa års kommunval? HD frågade partierna och vi kommenterar deras svar i några inlägg.
Miljöpartiet säger att det absolut viktigaste för Helsingborg är att staden blir en cykelstad.

Vi ställer upp på att frågan är viktig. Men att cyklarna i sig skulle vara den viktigaste frågan har vi lite svårt att förstå. Miljöpartisterna får vara beredda på att vi cyklar om dem med mer långtgående krav kring transporter, kollektivtrafik och inte minst viktigt – arbetsmiljön.

Sverigedemokraterna har också hittat en mindre, men ändå viktig fråga: Färdtjänsten.

Kommunen ska ta över från regionen, säger SD. Men inte för att driva det i egen regi utan för att göra en ny upphandling. Detta är ingen speciellt offensiv väg att gå.
Vi har sett regionen handla upp lågprisbolag som slirat runt på slitna däck med halvtom tank och underbetalda chaufförer innan konkursen var ett faktum.
Vad säger att kommunen inte köper samma gris i säcken? Ingenting.

Också med kommunal upphandling kan det dessutom bli beställningscentraler i Senegal och Moldavien.

Vårt krav är: så mycket verksamhet som möjligt i egen regi.

 

 

 

Skitig politik bakom skitigt vatten

Minns tv-bilder från andra sidan Atlanten där brandmän stod längs med landsvägen och samlade in pengar till bensin till sina brandbilar. De vägar och broar de ska ut på vittnar om eftersatta underhåll. Landet förfaller.

Vi är på väg åt samma håll.

 När kapitalet och de rika ska fredas från skatter urholkas välfärden och man har inte resurser till nödvändiga investeringar. Bostadsområden, skolor, vägar och vattenledningar får inte de investeringar som krävs.

För en vecka sen kom ett ”bakterielarm” och vi helsingborgare tvingas koka vårt vatten. Ännu är orsaken oklar, men HD skriver: ”Det är ett av många tecken på att vattenkvaliteten i Sverige allvarligt håller på att försämras”, och fortsätter:

 ”Det finns ett enormt investeringsbehov i svenska ledningsnät och vattenverk”. Det handlar om 20-30 miljarder.

 ”På ett plan kan man jämföra med ett eftersläpat underhåll av vägar och järnvägar. Det kommer surt efteråt”.
Så sant.

Vad som krävs är att den skitiga politik som ligger bakom det skitigt vattnet ersätts av en progressiv politik som bygger landet starkt och tryggt för folket.