För att lura över arbetarväljare som var trötta på sossarna började Moderaterna kalla sig för ”nya arbetarpartiet” i valrörelsen 2006. Vi har visat det tidigare – talet om arbetarparti är bluff. Moderaterna är överhetens parti. I kommunfullmäktige sitter 23 moderater. Inte en enda är arbetare – alla tillhör den mer välbärgade delen av medelklassen.
När de tunga uppdragen delas ut ser det ut på samma sätt. Inte en enda arbetare bland de 19 borgare som blir ordförande i nämnder och bolag. Moderaterna har yrke som kommunikationskonsult, polis, marknadsekonom, officer, jurist, lantbrukare och major. De bor i centrum, på Tågaborg, i Laröd och på Råå. Ingen bor i arbetarområden.
Samma dag som jag sitter och tittar på valsedlarna publicerar Aftonbladet en debattartikel av sossen Harald Ullman. Jag vet inte vem han är men läser på och får reda på att han är känd för att ha skickat en privatdetektiv efter en journalist, hjälpt företag som sålt polsk tandvård i Sverige utan kollektivavtal och med många anmälningar, och för att stödja nöjesstället Berns svinerier mot sin städpersonal. I sin iver att stoppa sossarnas partivänster inför ordförandevalet spottar han ur sig att färre än 15 procent av befolkningen är arbetarklass. De flesta är relativt välmående medelklass.
Jag drar slutsatsen:
Moderaterna vill låtsas vara arbetarparti för att få fler väljare.
Socialdemokraterna låtsas att alla är medelklass för att kunna vrida politiken ännu längre åt höger.
Vi kommunister anser att den helt osynliggjorda arbetarklassen är i majoritet. Då räknar vi in LO-yrkena och närstående i TCO. Räknar man med icke yrkesverksamma, arbetslösa och en del andra grupper blir andelen som tjänar på arbetarpolitik ännu större. Man blir inte medelklass för att jobbskatteavdraget ger en extra slant varje månad. Det sitter i arbetsuppgifterna, lönen och möjligheten att påverka sin arbetssituation.
Julius Nilsson
skip to main |
skip to sidebar
Inlägg
